Den nionde omgången av Hans Ruin essätävlingen är avgjord!

Förstapristagare är Niclas Hell med sin essä Mormors klocka – socialt, materiellt och idéhistoriskt arv. Andrapristagare är Christoffer Steffansson med essän Bortom flödets oändliga regress och tredjepristagare är Lotta Ilona Häyrynen med essän Jag vill tvätta min mammas kropp när hon dör.

Denna omgång fick vi in rekordmånga, 544 essäer. Nytt för i år var att essäerna lästes av ett råd bestående av redaktörer från Tidskriftscentralens medlemstidskrifter. Rådet valde ut ett 60-tal essäer som årets domare Rita Paqvalén läste och valde bland. De vinnande essäerna kommer publiceras en de av Tidskriftscentralens medlemstidskrifter som pristagarna själva väljer. Förutom de tre vinnande essäerna lyfter Paqvalén upp tre essäer som får hedersomnämnande. Dessa är Linnea Garlis essä Omvägar, Sara Varda St Vincents essä Guld är dyrt, men luften är gratis, och Jimmy Österbackas essä Ledig för vårt eget bästa.

Förstapris

Niclas Hell: Mormors klocka – socialt, materiellt och idéhistoriskt arv

”I sin inspirerande och välbyggda essä för Niclas Hell läsaren in i klockornas och urverkens historia med avstamp i ett av de väggur hans mormors far tillverkat i Österbotten under 1930- och 1940-talen. I Hells essä varvas familjehistorien med den västerländska och sovjetiska (klock)historien och han reflekterar över tidens och klockans relation till klass, klassresor, religion och samhällets utveckling – samt även över motståndet mot klockans tyranni. Essän pendlar i tid och rum från det lilla till det stora, från det privata till det allmänna och läsaren ledsagas genom klockans historia av en ständigt närvarande berättare. Niclas Hells essä är ett vackert exempel på hur man med essäns medel och en stark egen röst både kan både beröra sin läsare och ge hen ny kunskap.”  Rita Paqvalén

Niclas Hell är fil. dr. verksam vid Handelshögskolan i Umeå och spelman. Forskning kring samhällsvetenskapliga perspektiv på artificiell intelligens och arbetet som traditionsmusiker placerar honom mittemellan dåtid och framtid. Hans akademiska och konstnärliga verksamhet utsträcker sig på båda sidor av Kvarken lika självklart som att hans släkt gör det.

Andrapris

Christoffer Steffansson: Bortom flödets oändliga regress

”Internets och det digitala flödets grepp över vår vardag är temat för Christoffer Steffanssons filosofiska essä. I essän går han i dialog med Walter Benjamins tankar om reproduktionsteknologin och han reflekterar över om inte flödets logik också följer pornografins logik som kräver ”en konstant återstimulering av hungern”.  I essän analyseras flödet i relation till konsten, till unika möten och till möjligheterna att förlora sig. Essän närmar sig det digitala flödets roll i våra liv på ett övertygande sätt och för sin läsare på en svindlande tankeresa.” Rita Paqvalén

Christoffer Steffansson, född 1993, är doktorand i filosofi vid Åbo Akademi och frilansskribent, hemma från Borgå men bosatt i Åbo. Hans debutroman Loop kom ut 2022.

Tredjepris

Lotta Ilona Häyrynen: Jag vill tvätta min mammas kropp när hon dör

”Döden står i fokus för Lotta Ilona Häyrynens personliga och berörande essä, som rör sig mellan skribentens egen dödsångest, hennes mors dödsstädning, dödens kulturhistoria, dödsritualer och döden som en inkomstkälla. Essän pendlar ständigt mellan olika nivåer, det privata och det allmänna, det konkreta och det abstrakta, och inbjuder även sin läsare till att reflektera över sin egen relation till döden. Essän skildrar på ett förtröstansfullt sätt konsten att dö eller snarare olika sätt att bli du med döden.” Rita Paqvalén

Lotta Ilona Häyrynen är sverigefinsk kultur- och ledarskribent och har bland annat bidragit med texter till Aftonbladet, Arbetet, Dagens ETC och Hufvudstadsbladet. I höst debuterar jag skönlitterärt med romanen ”Jag vill inte tänka på döden men jag vill tänka på dig” (Schildts & Söderströms). Jag föddes i Björneborg 1989 och flyttade till Norrköping i Sverige 1995. I dag är jag bosatt i Stockholm med min sambo, i en lägenhet som svämmar över av böcker, konst- och hantverksprojekt samt tvätt.

Hedersomnämnanden

Linnea Garli: Omvägar

”Linnea Garlis essä handlar om relationen mellan skrivandet och minnet, om luckor och minnets bedräglighet och om skrivandet som ett slags minnesarbete och sätt att bearbeta trauman. Genom läsningar av verk av författare såsom Georges Perecs, Patrick Modiano och Herta Müller närmar hon sig de ”absolut nödvändiga omvägarna, återvändsgränderna” och möjligheterna att gestalta historiens motstridigheter. Garlis essä är en vacker och helgjutning reflektion kring skrivandets potential.” Rita Paqvalén

Linnea Garli är lokförare, författare och konstnär, uppvuxen i Filipstad, numera bosatt i Vällingby, Stockholm. Hon diktar järnvägsdagar, skriver noveller om beslutsamma barn och arbetar med en historisk roman om kvinnor, arv och värmländska gruvschakt. Sedan tidigare finns hennes texter i bland annat En viktlös skärva av tid i Gaza – en poetisk antologi till stöd för Palestina, Aska förlag, och antologin Stygn för stygn – texten handen tråden, Autor förlag.

Sara Varda St Vincent: Guld är dyrt, men luften är gratis – det tjocka nuet, framtidens arkeologi och komposten som blev ett kärleksbrev

”Sara Varda St Vincents essä handlar om mänsklighetens kortsiktiga konsumtionshysteri och dess inverkan på naturtillgångarna. I sin essä skriver hon om vikten att se konsekvenserna av våra handlingar för kommande generationer och med Robin Wall Kimmerers tankar om mullen som exempel uppmanar hon oss att tänka om, bli goda förmödrar/fädrer och bereda jorden för biologisk mångfald. Sara Varda St Vincents essä är en angelägen och engagerande text om vårt ansvar för vår jord och om dagens akuta ekologiska utmaningar.” Rita Paqvalén

Sara Varda St Vincent är skrivande jurist och systemaktivist med rötter i Tornedalen, Iran och den assyriska diasporan. Hon bor i Stockholm och intresserar sig för mentala gränsland och människors relation till naturen, tiden, varandra – och det icke-mänskliga.

Jimmy Österbacka: Ledig för vårt eget bästa

”I sin essä presenterar Jimmy Österbacka bildningens och skolväsendets historia. Ordet ”skola” har sitt etymologiska ursprung i grekiskans σχολή (scholē) som betyder ledighet och Österbacka visar genom den lilla byskolan i österbottniska Frönäs som exempel hur skolan i praktiken varit ett privilegium som inneburit en ledighet från lönearbetet – även för barnen. I sin essä diskuterar han hur skolan som bäst kan innebära ett frirum och en plats för det Hartmut Rosa kallar resonans, eller med Österbackas ord ”en relation till världen där subjekt och värld är ömsesidigt påverkade och transformerade”.  På ett vackert och övertygande sätt påminner Österbackas essä oss om skolans betydelse, inte enbart som en plats för inlärning, utan framför allt som en plats att växa som människa och medmänniska.” Rita Paqvalén

Jimmy Österbacka arbetar som präst i Pedersöre församling i Österbotten och är doktorand i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Jag är också utbildad ämneslärare i religion, filosofi och livsåskådning.